Niomanader.se I samarbete med Babyplan®
Du är här:

Senast uppdaterad, 20 september 2018, Av michael

Vad blir det för kön?!

KRÖNIKA  Ärligt talat; vem av er har inte smugit in på H&M och promenerat runt bland babykläderna? Hållit i en liten, liten rosa tröja, gått vidare till nästa rosa tröja och innan du hunnit reflektera över att hela flickavdelningen är som en enda stor rosa prinsessbubbla, fantiserat fram din blivande dotter klädd i just en liten rosa tröja. Sen gått över till pojkavdelningen som givetvis består av 20 hyllor med ljusblått och fortsatt drömma. Eller tillhör du dem som ”öppnar paketet innan julafton” och bara kan trampa in och roffa åt dig 10 ljusblå med bilmotiv, eftersom du vet att du bär på en pojke? Eller föresten vet och vet, det är ju inte hundra procent säkert att det är rätt besked. Jag känner ett par som väntade tvillingar. De var så lyckligt lottade att det skulle få en av var sort. En Vilma och en Vilgot, var det sagt. Men när Vilgot kommit ut och det var syrrans tur att möta världen, ja, då kom det en liten Sixten i stället. Så var det med det!

Om du trots allt önskar dig en bebis med visst kön finns olika sätt att gå till väga;
1: Du kan läsa alla ovetenskapliga, och stundvis ganska roliga metoder som säger sig påverka könet. I somras var det en ny metod, som i brist på andra nyheter blev sommarens kioskvältare och syntes på var tidnings löp; Vill du ha en pojke ska du äta brakfrukost! En trevlig idé, men jag tvivlar på att det fungerar. Som om pojkspermien skulle ha någon sorts förtur in i ägget bara för att du åt bacon och bönor till frukost. Om du vill ha en flicka får du istället föreslå en het bastu med den tilltänkta pappan, eftersom bastubad sägs ta kål på pojkspermierna.

Eller…

2: Ta en tur till Big Ben, ät en fish n’chips i tidningspapper och besök sedan mätt och belåten en IVF-klinik och beställ det du önskar. Vi pratar alltså om provrörsbefruktning. En fantastisk uppfinning som har hjälpt många små barn till världen. Det första provrörsbarnet föddes redan 1978, så metoden har funnits med ett tag men har alltså slipats och förfinats så pass att man kan välja både kön och speciella ”egenskaper” som blont hår och bruna ögon på sin blivande telning. Att kunna välja kön är väldigt bra om en förälder till exempel bär på en sjukdomsgen som endast överförs till ett av könen. I Sverige är det fortfarande på grund av etiska skäl inte tillåtet att tillämpa sådana speciella önskningar. Här hemma i Ikea-land ses det till och med fortfarande lite fult att ta reda på vilket kön bebisen i din mage har. De flesta ultraljudsmottagningarna vill helst inte berätta den nakna sanningen, kanske är de lite rädda för konsekvenserna av att se fel, som i Sixtens fall.

Att veta eller inte veta är alltså frågan. För mig var första barnet en överraskning medan vi redan vecka 17 visst att det andra barnet var en liten flicka. För mig spelar det inte så stor roll. Det var spännande bägge gångerna! Det är så stort i sig att få se det där efterlängtade barnet när det väl kommer ut på BB. Det är en överraskning vad det än blir eftersom överraskningen i sig är att få möta det nyfödda barnets person. Få ligga och titta på ansiktet, håret, ögonen, de pyttesmå fötterna, de skrynkliga små händerna. Det är större än allt! Och vad gör det om du inte får köpa de där söta rosa H&M tröjorna i storlek 50, eller om storebrorsans Batmanpyjamas får skänkas till bättre behövande. Jag kan lova dig att när du ligger där på BB, yr av känslor och ser på ditt nyfödda barn. Då spelar det ingen som helst roll vilket kön det har. Men på vägen dit kan man få hoppas fantisera och längta i rosa eller ljusblått. Det gör den 9 månader långa resan så mycket roligare.