KRÖNIKA Barn blir rädda när deras föräldrar bråkar. Rädda för att det ska vara början på slutet för familjen. För hur mycket bonus det än blir i slutändan så är det inte så de föreställde sig att livet skulle se ut. I linje med barnens uppfattning, bildar de flesta föräldrar en union med inställningen att det är menat att hålla. Barn kommer ur kärleken dessa individer känner för varandra, i övertygelsen om deras gemensamma lycka.
Allt för ofta drabbar omständigheterna på ett oväntat sätt, för hela familjen. Varken mamma, pappa eller barn är förberedda på att problemen kan överskugga lyckan. Att det till slut inte finns någon återvändo, att tre eller fyra eller fem plötsligt splittras. I bästa fall hamnar alla sedan med en halv relation att se fram emot. I värsta fall reduceras 100% umgänge till 10 eller 0.
De allra flesta tycks vara överens om att det aldrig är barnens fel. Hur mycket skuld de själva än känner så finns det inga belägg. En vuxen människa kan alltid påverka, men även för dem finns det situationer som är omöjliga att behärska. Skilsmässan blir ett faktum, för en människa kan bara ändra sig själv. Insikt kan inte ges bort i present eller tvingas på någon som inte ser att de behöver den. Dessa fall är sorgliga, för då hjälper det inte hur mycket en människa försöker. Att leva olycklig är inget vidare alternativ.
Enda möjliga utväg är att börja motverka innan det är för sent. Lära av andras misstag och förebygga. För det kan inte vara en lockande framtid att bara vara mamma på deltid, att se ens barn fostras av någon utanför den egna familjen. Att skiljas handlar inte bara om att separera från den man inte längre förstår sig på, utan även att skiljas från de man älskar mest av allt på jorden. De man önskar det bästa och inget annat. Det borde direkt avskräcka alla från att falla offer för tristessen, vardagens mäktiga monster. Att låta kärleken smyga sig bort utan att någon förmådde sig att stoppa den.
Varje förälder som har chansen borde göra sitt allra yttersta för att vara kvar i sina barns liv. Att slippa vakna på morgonen och veta att ens barn sover i ett annat hus den veckan, eller för att göra det tydligare, hälften av alla veckor för resten av deras barndom. Faktum är att skilsmässor drabbar dig och dina barn i lika stor grad som dig och din man, det tål att tänkas på. Varje gång du sårar din partner bara för att du är för stolt att hålla dig till sanningen. Varje gång du fräser ut ett svar i stället för prata om det. Eller varje gång du drar täcket om dig när varma händer söker bekräftelse.
Det finns oändligt med tillfällen när du väljer att ta ett steg närmre skilsmässan från dina barn. När du får rätt perspektiv är det inte så svårt att välja, det svåra är att hålla fokus där man vill ha det. Det krävs mycket mer energi och övertygelse än vad de flesta människor kan föreställa sig. Men makten finns där, frågan är bara om vi har vad som krävs att behärska den. De starkaste banden kommer ur de svåra situationerna, de vi kämpat i och tagit oss igenom. Har du möjlighet, så börja kämpa redan nu. För vad som verkar lite besvärligt för tillfället, kan vara en struntsak i förlängningen.
25 mars 2013
