Under våren hade min svägerska fått sitt tredje barn och aldrig tidigare hade jag känt som jag gjorde då. Min man och jag hade diskuterat det här med barn och tyckt att det kunde vara skönt att bara vara vi två några år till. Hade aldrig tidigare känt längtan efter barn och tyckte att det räckte med besöken från släkt och vänner som hade barn. Nu plötsligt hade något förändrats. En enorm längtan fyllde mig och jag bara kände i hela kroppen och sinnet att det var dags nu.

Första gången jag nämnde för min man hur stor min längtan plötsligt blivit blev han lite förskräckt och var väl inte inne på samma linje direkt. Efter ett par månader då det fått sjunka in och han kunnat bearbeta det lite kom han på andra tankar. J Vi hade precis köpt hus och var väl förberedda för att familjen skulle växa.

Så efter semestern gjorde vi vårt första riktiga försök. Hade slutat med p-piller ett år tidigare då jag inte mådde så bra av dem så jag visste att kroppen var i form. Veckorna efter förmodad ägglossning hade jag alla symptom. Svullna och ömma bröst, illamående, molande värk, kissnödig hela tiden, ont i ryggen, trött, svullen osv. Hade tänkt testa på BIM-dagen men mensen kom under natten. Kände en oerhörd besvikelse över att det inte lyckades. Tänkte inte börja med äl-stickor ännu kändes det som utan vi gav det ett till försök. Bestämde mig för att inte testa förrän ett par dagar efter BIM denna gång så jag inte skulle bli så besviken. Var bortrest veckan innan och hade så mycket att tänka på att jag inte hann känna några symptom. Gick inte heller och hoppades men när dagen kom då jag skulle testa var jag duktigt nervös! Steg upp 7 på lördagsmorgonen då jag bara inte kunde sova längre. Min älskling låg kvar och sov, helt ovetande om att jag skulle testa idag.

Kissade i en mugg och läste instruktionerna en gång till så inget där skulle gå fel. Satt med tidtagaruret i högsta hugg. Hade inte karaktär nog att täcka över testet med något eller lämna toan för ett par minuter utan satt kvar och stirrade på det. Ganska snart såg jag kontrollstrecket lägga sig till rätta och sakta men säkert även ett tunt teststreck en lite bit bredvid. Vilken känsla! Var tvungen att sätta mig på golvet och om och om igen titta på testet. Läste anvisningarna igen. Stämde verkligen detta? Jo, så var det - jag var gravid! Fylldes av en fulltständigt omvälvande känsla som om jag svävade på moln. Tog ut hunden på promenad och försökte samla tankarna lite. Kröp sedan ned i sängen igen och viskade till min man:
- Vet du vad?
- Nej, mumlade han trött.
- Vad tror du? (med ett brett flin över hela ansiktet)
- Vet inte, vaddå?
- Gissa?
- Är du ...?! (nu spärrade han upp ögonen)
- Mmm.
Så låg vi länge och myste i sängen efteråt. Och pratade. Och längtade.

/Elisabeth