Mitt namn är Maria, jag kallas för Mia, och jag är 25 år.
Jag har varit ihop med min pojkvän som är 28 år i 4:a år den 18/9 – 2004 och i maj så bestämde vi oss för att skaffa barn och jag slutade med mina p-piller.
Det tog 5 månader innan jag blev gravid.

Min mens skulle komma den 5 november, jag väntade och väntade, mina bröst hade blivit ömma och kändes svullna, och jag var fruktansvärt trött. När jag hade gått 11 dagar över tiden, 15/11, åkte jag till barnmorskan och gjorde ett graviditetstest som var positivt.
Jag blev överlycklig och jätteglad och fick en inskrivningstid den 21/12.
Jag berättade för min pojkvän samma kväll och han blev glad.

Tiden flöt på.
Men den 2/12 fick jag ljusbruna flytningar och åkte till barnmorskan. Hon sa att du är på menstid nu så att det kan vara mens, men det kan också va början på ett missfall. Hon sa att jag skulle ta det lugnt under helgen och det gjorde jag.
På söndagen så ökade flytningarna och blev mörkare och blodblandade.

På måndagen så ringde jag till kvinnokliniken och fick en tid på tisdagen, 8/12.
Jag åkte in dit och dom gjorde ett ultraljud, bebisen fanns kvar och jag blev lugn. Allt såg bra ut.
Läkarna sa till mig att det inte fanns något som tydde på att det var ett missfall. Det enda som var konstigt var att dom inte såg någon hjärtaktivitet. Jag trodde att det berodde på att jag inte var så långt gången.
Jag fick en ny tid för ultraljud den 16/12.

På kvällen så åkte jag in till min pojkvän.
Klockan 21:50 så gick jag på toan och upptäckte att det var jättemycket blod på trosskyddet och det bara rann ur mig, ihop med klumpar.
Jag sa till Fidde att hans kulle åka och köpa bindor.
Under tiden så ringde jag till akuten och vi åkte dit. Jag hade så ont!

Jag fick en morfinspruta, det tog 3 timmar innan läkaren kom. När hon kom så gick vi till undersökningsrummet, och hon undersökte mig. Hon bekräftade att det var ett missfall och barnet hade dött någon gång i vecka 8. Då tänkte jag på vad läkarna hade sagt till mig tidigare samma dag.
Jag började gråta.

Jag har fortfarande inte fattat det ännu.
Läkaren som jag hade på kvällen var underbar. Hon sa till mig och min pojkvän att vi kommer att bli ett par toppenföräldrar. Så nu har vi bestämt oss för att försöka skaffa barn igen i februari. Jag vill att detta ska läka och livmodern läka och den första mensen komma igång.

/Maria