Den 11 juni 2003 plockade jag ut min p-stav. Vi ville bli gravida och det kändes alldeles fantastiskt sen staven var utplockad att det nu inte fanns nåt hinder. Nu skulle jag kunna bli med barn och det kändes väldigt spännande.
Jag kände ingen stress med att bli gravid och bestämde med det samma att det minsann inte skulle bli nåt sex bara för att det var ägglossning och inget testande med grav-test bara för att mensen var en halv dag sen…
Om jag fick spå så trodde jag att jag skulle vara gravid följande sommar och vi tog tillfället i akt att hitta på roliga saker. Det var en varm, mysig sommar och många av våra vänner hade semester samtidigt så det blev många grillfester och en hel del pubrundor.

Jag rökte och eftersom jag läst att rökande kvinnor har 50% svårare att bli gravida såg jag det som ett stort hinder, men det är lättare sagt än gjort att sluta så jag började på rökavväjning inom sjukhusets regi. Jag visste att om jag nu mot förmodan skulle bli gravid så skulle jag sluta röka på studs, men jag räknade alltså inte med att bli gravid i första taget.
Mitt rökstopp var satt till den 28 september och den dagen kom närmare i samma takt som jag blev allt mer nervös. Jag höll dessutom på att trappa ut medicinen Zoloft (mot panikångest) så det kändes som om ”de e mycke nu!!!”
Samtidigt som jag slutade röka slutade sambon snusa och veckan som följde var en av de värsta i mitt liv. Några hårda ord yttrades väl inte precis mellan oss trots att vi både var på gränsen till sammanbrott. Vi pratade nästan inte alls utan höll oss var och en på sin kant… Jag mådde fruktansvärt med abstinens och på fredagen efter fem rökfria dagar ”tjuvrökte” jag. Jag köpte ett paket, rökte tre, mådde ännu mer illa och slängde skiten (denna gången för gott!) På söndagen gick vi till sjukhusets jouröppna apotek för att handla nikotinersättning (plåster, sugtabletter, tuggummi, you name it!) Jag tyckte att jag kunde köpa ett graviditetstest också. Inte för att jag skulle testa nu, men nån gång skulle jag ju förhoppningsvis få nytta av det. Tilläggas bör kanske att jag vid det laget redan avverkat två tester. Vi hade ju varit ute och festat en del och jag hade bara varit TVUNGEN att försäkra mig om att jag inte var gravid innan intaget av alkohol…

Nu hade jag mensvärk och det hade jag haft sen onsdagen. Mycket olikt mig att ha ont så många dagar innan, men jag antog att allt var i olag på grund av rökstoppet. Om det nu alls hade hunnit bli nån ordning på ägglossning och mens… Jag var i alla fall helt säker på att jag INTE var med barn så varför jag smet in på toa med handväskan i vilket testet låg är för mig en gåta…
Kanske anar man?

Jag hade inte velat visa sambon, men han hann i alla fall uppfatta att jag tog handväskan med mig och det är ju inte ofta jag tar med mig den på toa hemma… Och kanske anad han också för han började dammsuga hallen.

Jag kissade på stickan, la den på badkarskanten och satt och funderade. Slog ett getöga på testet… Vad i? STIRRADE på testet? Vad enda in i…?! Tog upp testet. Det är inte möjligt! Det är fel på testet! Nä, det är inte fel på testet för där står att det är säkert till 99,99%. Testet visade GRAVID och jag började skaka okontrollerat. Jag drog upp byxorna, men jag varken torkade mig, spolade eller tvättade händerna. Jag sprang ut till sambon i hallen och följande utspelade sig:
Jag stänger dammsugaren med foten allt medan jag viftar med testet och skriker: ”Vet du vad detta är?” Han visste att det var ett graviditetstest och eftersom jag smet in på toa med det visst han också att jag hade kissat på det som man ju ska göra med dylika tester för att ta reda på huruvida man är gravid eller ej. Han visste inte vad två streck på ett sådant test betyder (om han nu alls hann se det som jag vevade med det), men jag antar att mitt kroppsspråk var hyfsat talande. Om jag inte minns helt fel så sa jag också ”Jag är med barn!” eller nåt liknande. Lik förbannat startar karlsloken ändå dammsugaren igen varpå jag undrar vad fasen han pysslar med och han svarar att ”Jag måste bara ta detta”.
”Det måste du inte alls!” skriker jag och stänger dammsugaren igen.

Där stod vi och glodde på varandra ett tag. Mellan våra ansikten höll jag ett graviditetstest som från och med då och för alltid band oss samman. Vi satte oss ner rakt där vi stod, i en halvsmustig hall bredvid dammsugaren. Så satt vi där…
Jag knuffade ner honom på golvet i en omfamning och rullade runt, men vi satte oss snabbt upp igen. Där var ju för tusan en bebis i magen! Tänk om vi plattade till den!

Vad vi pratade om minns jag inte. Ja, bebisen som börjat gro i magen såklart, men vad som sas har jag ingen aning om. En vecka efter avslutat nikotin-missbruk kunde man knappast begära en bättre belöning.

Resten är en annan historia. Planerat födelsedatum blev utifrån sista mens beräknat till den 11 juni 2004, exakt ett år efter att jag plockat ur staven. Efter ultraljudet blev det den 8 juni och i själva verket kom han den 5 juni. På hans, vår älskade lilla bebis, 4-månaders dag var det ett år sen jag testade positivt; en mäktig, märklig känsla, en dag som förändrade livet så totalt.

/Annika