Att vara gravid är enligt mig helt underbart, min graviditet fortlöpte utan större besvär.
Visst var jag illamående dom första månaderna och ryggen började krångla i slutet. Jag fick havandeskapspenning och kunde gå hemma dom två sista månaderna. Men allt som allt var det härligt.

Bebisen växte och växte och växte i magen och i slutet började vår barnmorska bli lite orolig över att han skulle bli ”jättestor". Så nu bar det i väg på ett extra ultraljud för att beräkna vikten.
Vi hade redan innan fått reda på att det var en pojke som växte där i min mage och nu skulle vi få en beräkning på hur mycket han skulle kunna tänkas väga vid födseln.

På UL sa dom att han kunde ligga över 4 kg och det var ju inte så farligt, så beslutet togs att jag skulle gå tiden ut men inte för långt över.

Noah var beräknad till den 15 mars 04 och den dagen kom och gick men ingen bebis tittade ut.
Torsdagen den 18 Mars bestämde jag och min man oss för att ta en myskväll med god mat och en videofilm (rädda Nemo). Vi såg filmen och jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig. Sedan gick vi och la oss vid tio tiden, jag hade absolut inga känningar.

Vid ca 24.00 vakande jag och var helt klarvaken ett par minuter senare kände jag hur det blev alldeles blött i trosorna och jag trodde att jag kissade på mig. Men efter ett tag så förstod jag att det var vattnen som gick. Jag buffade till min man som låg och sov, han vaknade med ett ryck, jag sa att nu är det nog dags. Han studsade upp ur sängen och sprang och hämtade handdukar då vattnen forsade ur mig.
Vattnet var svart, grönt till färgen så jag ringde till förlossningen och dom ville att vi skulle komma in så att dom fick kolla barnet med en CTG- maskin.

Inne på förlossningen kollade dom upp Noah och allt verkade vara kanon bra men jag hade inte fått några värkar ännu så dom bestämde att vi skulle stanna.
På morgonen hade jag fortfarande inte några större värkar så dom satte ett dropp på mig för att sätta igång mig.
Vid lunchtid var jag helt öppen 10 centimeter och barnmorskan sa att nu var det inte så lång tid kvar tills det att Noah skulle ligga i min famn.

Men efter fem timmar av oändligt krystande var han fortfarande inte ute, han åkte fram och tillbaka och ville inte komma ut, och tillslut bestämde dom sig för att tillkalla en läkare för att ta ut honom med sugklocka.
Läkaren kom och gjorde den bedömningen att han ville använda en tång i stället. En timme senare med hjälp av läkaren så ”ploppade” Noah ut.

”Åh, vad skönt - han är ute!” var det första jag tänkte. Dom lade Noah på min mage och sög rent hans näsa och mun. Han spottade och fräste som en liten katt och sen kom det efterlängtade skriket. Min man grät och jag bara mös med den här geléklumpen på min mage.

Noah anlände den 19 Mars kl 18.40 och vägde 4210 gr 54 cm lång (en rätt så stor kille)

Att få Noah är helt klart det bästa som har hänt mig och min man. Han är ett underbart barn snäll, glad och nyfiken. Är just nu inne i en period där han sover från kl 20.00 till ca 07.00 på morgonen utan att vakna under natten. För att bara var tre månader tycker jag att det är helt fantastiskt.
Vi njuter av varje dag med vår son, fast allt är självklart inte en dans på rosor - vi har jobbiga dagar med. Men jag kan varmt rekommendera till alla par som känner sig redo för barn; sätt igång för det här är det bästa i livet!

Besök Noahs hemsida

Noah