Har under graviditeten annars mått hur bra som helst. Nja, har haft en ganska elak foglossning men den är nästan glömd. Glad, nöjd, trygg och inga som helst tidiga sammandragningar. Ni som har läst min dagbok vet också att det är ett nytt förhållande och att det här är ett så älskat kärleksbarn.

Måndagen den 3:e april var jag på läkarbesök för att kolla läget. Bebisen hade fixerat sig rejält och tryckte så mycket att jag knappt kunde låta bli att bo på toaletten.
Läkaren som undersökte mig tyckte att det var väldigt vad bebisen hade fixerat sig och sjunkit ner. Hade också lite sammandragningar så då bestämdes det att vi skulle ta det lite tidigare för att undvika stress och oro. Skönt!
Läkaren sa att jag säkert kunde ha gått tiden ut men ville att min upplevelse skulle bli annorlunda den här gången.

Så den 5:e april var det dags för inskrivning.
Träffade personalen som skulle plocka ut vår bebis. Vi åkte hem och åt gott och myste. Tänk imorgon skulle bebisen komma.Vi skulle bli fem i familjen, mina barn skulle få ett syskon till!
Härligt!

Efter en sömnlös natt åkter vi in till förlossningen.
Jag är så törstig och hungrig efter att inte fått äta sen 22.00 kvällen innan. Blir mottagna och visade till ett rum.
Där är det dags att sätta en kateter. Fy tusan så ont det gjorde! Min kille som är läkare sa att det inte skulle göra ont. Men för mig var det vidrigt!
Låg och väntade och småpratade i drygt 40 min.

Vi blir hämtade och nerkörda till operation.
Barnmorskan vi får heter Emma och var helt underbar.
Får kliva upp på operationsbordet och lägga mig på sidan. Alla är vänliga och stämningen är lugn och fin.
Nu får jag krypa ihop ordentligt och liksom skjuta ut ryggen och så sätts ryggbedövningen. Känns inte alls farligt kan jag lugna er med.
Genast sprider sig en värme neråt i benen och jag vänds på rygg. Efter några minuter kan jag inte hur jag än försöker röra mina ben.
En mycket underlig men inte alls otäck känsla.

Får en grimma med syrgas och dropp för att hålla blodtrycket uppe som jag gärna dippar lite vi en ryggbedövning.
Man testas för att bedövning ska ha tagit genom en sk test med kyla. Det är så skumt, man känner beröring men ingen känsla av vare sig värme, kyla eller smärta.

Plötsligt har dom börjat, man småpratar och skär på. Allt är så lugnt och fint. Min sambo sitter bredvid mig och håller min hand.
"Nu suger vi fostervatten säger läkaren" Det sörplar och plötsligt hör vi en mycket ilsken stämma som skriker för full hals.
Och där bakom skynket kikar en rosa figur täckt med fosterfett fram! Det är våran lilla tjej!

Pappa går med och får göra första skötningen. Under tiden sys jag ihop och jag konstaterar att jag är hungrig och grymt sugen på en kanelbulle och kaffe. Jag och operationspersonalen pratar om vilken bakelse som egentligen är godast. Valet blir till slut bananbakelse.

Läkaren tar bort min gamla ärrvävnad och syr ihop mig med stygn som man använder vid plastikkirurgi. Mitt är blir trådsmalt och hur snyggt som helst!

Nu kommer det nyblivna pappan och lillan ut. Åh, hon är givetvis vackrast i världen! Hon läggs hos mig och vi körs iväg till ett rum.
Där läggs hon på mitt bröst och ammar för första gången.

Bedövningen släpper undan för undan under de kommande timmarna.
Är uppe och går samma kväll när katetern är borta. Är oförskämt pigg och alert!

Tänk att jag som trodde att jag skulle leva ensam med mina två gullungar sedan jag blev lämnad av deras pappa. Tänk att jag har en sån underbar familj som jag älskar överallt annat och tänk att jag fick bli mamma en gång till.

Alma