Gick upp sen och åkta in till stan för att fika med tjejerna från FL. Sa till en tjej som skulle bli ingångsatt dan efter att jag också ville föda barn imån. Hade ju 11 dagar kvar till BF. Sa att en fika till hinner jag säkert med innan det är dags.

Kände inte att jag hade mer ont under dan utan kändes mest som vanligt. När vi hade fikat gick jag på stan en stund sen kom Daniel och hämtade mig så vi åkte och handlade. Hade ont när vi gick. Började göra mer och mer ont. Sa till Daniel att jag ville handla lite grann för att jag inte vet när jag kan handla de närmaste veckorna. Hade tänkt stanna mest hemma.

När vi kom hem plockade jag fram TENS apparaten som jag hade lånat för att kolla om den kunde hjälpa mot smärtan i höften. Tänkte att det är väl förvärkar jag har börjat få. Hade inte haft det innan. Vi gjorde varma smörgåsar men jag kunde inte äta riktigt, hade ont. Daniel fixade avloppet i badkaret så att jag kunde bada. Men han använde mycket varmvatten så när jag skulle bada så fanns det inte så mycket kvar. Så han fick springa från köket med varmvatten. Det var skönt att bada. Hade ju läst att förvärkar kunde försvinna om man badade varmt. Men de försvann inte utan de blev mer regelbundna. Gick in på FL och frågade om det inte försvann med bad och vila om det var värkar man hade då. Fick svaret att det är värkar. Spännande!!

Satte mig i soffan och började ta tiden mellan värkarna. De kom med ca 4 minuter mellanrum. Ringde in till förlossningen och de sa att jag fick komma in när jag inte orkade vara hemma längre. Då var klockan 23 ungefär. Vi kollade på en film och när den var slut så åkte vi. Väskan hade jag som tur va packat färdigt nån dag innan. När vi kom till stan åkte vi förbi Statoil och köpte tidningar ifall det skulle ta lång tid. Fast jag var övertygad om att vi skulle få åka hem igen. Trodde inte att det var på gång.

På förlossningen blir vi visade till ett undersökningsrum. Klockan 1:35 är jag inskriven av barnmorska Anette. Jag får sätta mig på en stol och blir kopplad till CTG i tjugo minuter. Ser på monitorn hur det ökar när jag får en värk. Häftigt! Sen kommer Anette tillbaka och kollar hur mycket jag är öppen. Jag var öppen 4 cm!! Jag som var helt övertygad om att jag skulle få åka hem. Helt plötsligt skulle jag föda barn. Fattade nog inte riktigt först men sen tyckte jag bara att det skulle bli spännande. Jag hade jaft en känsla av att jag inte skulle behöva vänta tills den 17 dec.

Vi fick gå till ett förlossningsrum och jag fick en skjorta att ta på mig. De kopplade CTG igen för att kunna kolla mig och lillbusen. Jag och Daniel satte oss och spelade Yatzy. Jag vann 2 gånger!!! Jag hade inte så värst ont tyckte jag utan jag andades när jag hade en värk. De kom med 3-5 minuters mellanrum. De undersökte mig igen och jag var öppen 5 cm och bebisen låg ovan spin. Vi satt och pratade och jag läste litegrann för att få tiden att gå.

Vid sextiden gick jag och la mig i badet för att det skulle hända lite mer. Hade inte öppnat mig mer på några timmar. Var riktigt skönt i badet. Varmt och skönt. Fast magen var ju ovanför vattnet så den blev kall. Låg och läste och hade det skönt. De kom och kollade lillbusens hjärtljud när jag låg i vattnet. Vid sjutiden åkte Daniel och köpte frukost och ringde till jobbet för att säga att han inte kommer idag eller 10 dar framåt. När han kom tillbaka vid halv åtta gick jag upp ur badet. Blev rastlös av att ligga där mer. Hade inte så mycket ondare heller.
Så vid kvart över åtta tog de hål på hinnorna. Skum känsla när det rann ut varmt vatten mellan benen. De satte en skalpelektrod på lillbusens huvud för att kunna se pulsen och jag fick CTG igen. De kollade igen hur mycket öppen jag var. 7 centimeter så lite hade hänt men lillbusen låg fortfarande högt upp.

Vid sju var det skiftbyte och nu var det en barnmorskestuderande som hette Marianne och Berit som kom. Väldigt gulliga! Berömde mig och var lugna och man kände sig trygg med dom.

Strax efter tio ville de få fart på det så jag fick värkstimulerande dropp. Först 20 ml. Låg så en stund sen kom de in och ökade droppen till 40 ml. Då började det göra mer ont och jag fick andas ordentligt när det kom en värk. De frågade om jag vill prova lustgas även om de hela tiden tyckte att jag såg så oberörd du. Jag provade lustgasen som var helt ok. Skum känsla när man blev yr efteråt.
De rullade in en gåstol för att jag skulle stå upp och gå lite. Men det var bara jobbigt tyckte jag. Gick på toaletten med alla slangar och grejer. Inte lätt men kändes skönt att man kunde göra det. Drack ju en del saft. Mums!

De ville att jag skulle ställa mig upp på sängen för att lillbusen skulle sjunka ner lite mer. Då var klockan tolv ungefär. Var väldigt obehagligt att stå upp. Då gjorde det mycket mer ont och jag kände mig obekväm och kunde inte riktigt slappna av så jag la mig ner igen rätt fort. De ökade droppet till 60 ml. Efter det började det göra mycket ondare när värkarna kom. De kom oftare också. Spände mig när värkarna kom och andades lustgas. De höjde lustgasen men då blev jag så yr tyckte jag så de fick sänka till 50/50 igen. Från 11: 25 står det att jag har krystvärkar. Det börjar bli jobbigt för att jag är så trött. Håller på att somna mellan värkarna. Ber att de ska kolla om det har hänt nåt mer. De kollar och jag nästan helt öppen och en liten kant kvar bara. Så snart är det dags att börja få ut lillbusen.

Vid halv ett fick jag sätta mig på en pall men satt bara nån minut för att då gjorde det ont. La mig i sängen igen och då kände jag hur det tryckte på. Ringde på klockan och sa att nu trycker det på. Du får krysta om du känner att du vill sa Marianne. Berit och en till kommer in. De börjar göra iordning och jag säger att jag vill ligga på sidan vilket jag skrivit i mitt brev. Men de verkade inte ha läst det. De satte upp stöd för benen. Hinner precis lägga mig på sidan när jag känner hur kroppen bara trycker på utan att jag gör nåt. Känns väldigt skumt. Klockan är nu ca 12.40. De lägger upp mitt ben och säger att jag kan hålla i sängen för att få mer kraft.

Det trycker på nästan hela tiden och jag tar i och trycker på allt vad jag orkar. Nu tycker jag inte att det gör ont längre. Var mest jobbigt att ta i så. Blev så andfådd för jag glömde andas.

Daniel står jämte mig och håller i handen och säger att jag är så duktig. Känner mig inte så duktig precis. Orkar inte mer säger jag och tror inte att huvudet ska komma ut, känner ju hur det åker fram och tillbaka. Jo då säger han. Jag ser huvudet så det är snart ute säger han varje gång jag tar i. Är så trött och flåsar som en tok.
Så tar jag i allt vad jag orkar och slurp säger så det känner jag hur det spänner och drar åt alla håll mellan benen och något glider ur mig. Sen är allt vad smärta borta.
Klockan är 12:56

Jag är väldigt andfådd. Daniel gråter. Hör hur någon liten skriker för full hals. Jag frågar: Vad blev det för nåt? En flicka säger Daniel.
Jag som var så säker på att det var en pojke. Får upp en kladdig och blodig underbar liten tjej på bröstet. Hon tittar på mig och jag slappnar av i hela kroppen och ett lugn kommer över mig. Min nästa fråga är: Gick jag sönder nåt? Man är allt bra knäpp ibland. Hi Hi. De har ju knappt hunnit kolla än.

Några minuter senare ber de mig att krysta igen så att moderkakan kommer ut. Räcker att ta i lite så kommer den. De kollar så att den är hel och så frågar de om vi har tvillingar i släkten. Ja, för morfar hade två tvillingbröder. Hon visar upp en extra fostersäck på moderkakan. Det var tvillingar från början. Känns konstigt att veta att kunde vart två. Så nästa gång jag blir gravid är risken större att det kan bli tvillingar.

På mitt bröst ligger en liten Elin och börjar prata med sin mamma och pappa. De syr några stygn och jag tar lite lustgas när hon sticker. Sen får pappa ta sin dotter så jag får på mig lite kläder och kan sitta upp. Tröttheten är som bortblåst. Känner bara en stor lycka som jag inte kan sätta ord på. På ett sätt så känns det tomt. Som man har väntat på det här ögonblicket, så helt plötsligt så är det där. Man vet inte riktigt hur man känner sig.

Helt plötsligt är man det man längtat efter så många år. MAMMA!

Elin