KRÖNIKA Det är julafton. Magen är full av mat och tomten kommer snart. Barnen är på gott humör (sockerchock), de vuxna är också glada (glöggdoping). Hela familjen är samlad och någonstans under berget av julklappar kan man skymta stjärnan i julgranens topp. En anda av förväntan hänger i luften.
Så hörs en dov knackning på dörren och strax hörs tomtens röst bakom ett slitet nylonskägg: Finns det några snälla barn här?
Barnen springer och gömmer sig, tomten får sin plats på en pall vid julklappsberget och idyllen är komplett. Sedan börjar slitgörat. Berget av julklappar ska avverkas, och löpande-band-principen tar vid. Barn och vuxna går fram till tomten om vartannat för att hämta klapp efter klapp. Med de vuxnas hjälp bygger barnen egna, mindre, berg av sina klappar och börjar så smått fingra på paketen. Mamman ser framför sig hur det kommer se ut på golvet när alla klappar är öppnade, och fyller på glöggmuggen i hopp om att finna julefriden i ett russin.
När tomten slutfört sitt arbete är han förmodligen en timme sen till nästa familj och nästa julklappsberg. Barnen märker inte ens att han lämnar huset för de är fullt upptagna med att öppna sina julklappar.
Klapp nr 1 resulterar i skratt och fniss och glada utrop. När nr 10 öppnas har leendet mattats av och de första klapparna ligger redan inslängda i ett hörn, gömda under omslagspapper. Julklapp nr 20 öppnas robotlikt och man kan se skymten av ett ansträngt leende. Klappar 25-37 lämnas oöppnade då barnen upptäckt att det roligaste av allt faktiskt är att leka med omslagspapperet!
När julafton är över återstår ett antal oöppnade julklappar, några säckar med omslagspapper och förmodligen en och annan liten julklapp som råkat slinka med i skräpet och som ingen någonsin kommer att sakna.
Låter det bekant? För mig och förmodligen många andra föräldrar är detta en fullkomligt normal julafton nu för tiden. Plånboken är tom, eventuella kreditkort uttömda, men barnen har ju i alla fall fått julklappar. Ja, ungefär en miljon julklappar, av vilka de kommer leka med fem.
När jag var liten brukade vi fira jul tillsammans med delar av vår stora släkt. Mitt minne är absolut inte hundraprocentigt, men jag är alldeles säker på att det faktiskt förekom att tomten kom in med julklapparna i en säck. Jag undrar när i tiden det blev så att tomten bryter ryggen om han ens bär en tredjedel av alla julklapparna? Och jag undrar om vi blivit lyckligare av de julklappsberg vi bygger?
Det var kanske inte bättre förr, men är det bättre nu?
Julen står för dörren. Vi ser det i butikerna och vi ser det i den reklam som börjar ramla in i brevlådorna och snart börjar vi också se de irrande julstressblickarna ute på stan. Vad ska jag köpa? Räcker det med bara trehundra julklappar eller ska jag köpa femtio till?
Jag vill ge mina barn känslan av jul, inte känslan av att bli blasé för att det är för mycket av allt. Jag vill ge dem julefrid, inte julstress. Jullov, inte ”var ska jag lägga alla de här sakerna som jag fick i julklapp”-lov. Därför uppfinner jag nu något nytt: jullöfte, istället för nyårslöfte som ändå ingen håller.
Mitt jullöfte för i år är att jag inte ska köpa onödiga julklappar till mina barn eller till någon annan heller för den delen. Min julönskan, kanske lite omodern, är att mina barn bara får några få julklappar men att det är klappar som betyder något och saker som faktiskt kommer att användas och uppskattas. Då kanske de också får en chans att känna julefrid, att se julgranen bakom julklappsberget och att vinka hejdå till tomten när han går iväg till nästa hus.
Vad är ditt jullöfte?
Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Vi ses nästa år :-)
Namn: Lisbeth Pekkari | Ålder: 35 | Familj: Robert samt barnen Hanna och tvillingarna Lisa och Maja | Gör: Byter blöjor, bloggar, skriver krönikor och jobbar som planerare på Kiruna
kommun däremellan | Blogg/Webb:http://listoplisto.blogspot.com
12/10/2008 Högst upp på min ännu inte skrivna önskelista står det 'JUL'. I år kanske det blir av...
Vi har bestämt oss för att fira jul HEMMA. De som vill fira med oss kommer till oss. Inget farande, inget hets och ingen hysteri. Julklapparna delas ut och öppnas EN I TAGET efter att alla har gissat på rimmen, och barnen får ungefär fem julklappar var.
Underbart! Förhoppningsvis...
11/29/2008 Väldigt bra skrivit! Håller med fullständigt. Är så trött på att julen kretsar kring julklapparna och ska oxå göra en insats iår att inte ge mina barn 711 paket utan koncentrera mig på allt det som är julen!
Har du haft, eller har du, en bulle i hjärtat? Vill du berätta om hur det gick till när ni hämtade hem ert kärleksbarn? Vi söker efter berättelser om adoption!
Läs mer...
TÄVLINGEN
Grattis till Lina Kihlmark som vann juni månads tävling! Boken "Hur kom jag till?" av Märit Jonsson kommer med posten.
BIBLIOTEKET
Besökaren Lena delar med sig av sina upplevelser kring missfall.
Läs mer...
