KRÖNIKA  Det räcker inte med att mjölken rinner till, barnet suger och går upp i vikt. Kanske åker ni från BB utan såriga bröstvårtor och kanske bebisen somnar lugnt vid bröstet när du ammat. Du har fått känna på amningslyckan, du slappnar av och strålar med ditt runda barn i famnen. Veckorna går och den lilla blir allt otåligare. Helt plötsligt blir det besvärligt att amma. En tveksamhet sänker sig och fördunklar ditt sinne, en osäkerhet tar sig in och krackelerar en solid moders instinkt.

Efter förlossningen räknas du antingen som ammande eller inte. I efterhand är det vad som betyder något. Var du en sådan som behövde ta till flaska, eller kunde du fylla dina mammaskor som ammande. Det räcker så, ingen annan är intresserad av att veta något annat. Du slipper sorgen som de andra mammorna bär på, saknaden av att kunna amma.

Det finns tillfällen när bebisen inte börjar suga direkt, när den skriker och spänner kroppen i båge. Om du någonsin haft ett sådant barn i din famn, vet du också att det inte finns en chans att amma. Även om någon besserwisser kommer fram och i all välmening berättar för dig vad ditt barn behöver, så kommer barnet inte att lugna ner sig och äta ordentligt. Då kommer alla frågorna som hopar sig i huvudet, varför, varför?? Det finns en mängd orsaker till att barn inte äter, det tar tid att gå igenom alla. En del barn vänjer sig vid att mjölken rinner fort, vilket den kanske inte gör om man är lite stressad. Många har svårt att amma bland andra, en del bebisar störs av ljud i omgivningen, stressen hittar oss när vi minst behöver den. Ibland är bebisen inte hungrig, ibland är den förskräckligt hungrig.

Det finns mammor som vid dessa tillfällen börjar gråta, de känner sig ratade och det är lätt att förhasta sig. Till en början blir det drastiska åtgärder, allt enligt konstens alla regler. Det ska vara lugn och ro, bäst vi låser in oss i ett ljudisolerat rum. Varje dag, vid varje tillfälle är det säkrast att stänga av alla apparater och telefoner. Släcka lamporna som kan sticka bebisen i ögonen och låsa in syskon och eventuella husdjur i andra änden av huset. Det känns inte längre bra att sitta upp och amma, bebisen sparkar och det är svårt att hitta en bekväm ställning. Man lägger sig i sängen och för säkerhetsskull tar vi av både bh och tröja. Den där amningströjan är bara i vägen och bh:n har tappat formen och går inte att fälla ner ordentligt längre. Det är som rysk roulette, du vet aldrig när det ska klicka. Bäst att amma så ofta man kan på natten, eftersom man inte vet om barnet får i sig tillräckligt.

Du skämmer bort ditt barn och vänjer den vid situationer som inte är en vardag. Du låser dig till hemmet och cirkeln av besvär drar sig allt tätare. På BVC får de inte råda dig att ta till ersättning, även om det skulle bryta dåliga vanor och ge lite andrum. Din enda räddning är att härda ut, vänta på bättre tider. För som ett stående epitet i barnens uppväxt, är även matvanor föränderlig. Det kanske känns hopplöst idag, men alla barn har besvärliga perioder och perioderna försvinner, var så säker. Och håller det i sig kan du alltid sluta amma, det är inte hela världen.